kärleken är underbar...

Det får man väl ändå säga? Om prick två veckor firar jag och pojkvännen 3 år... visst vår historia sträcker sig bra mycket längre än så men det är faktiskt 3 år som det har varit han och jag. OCH då borde man verkligen glömma allt som har varit men det är mitt problem. Jag glömmer aldrig och vår "historia" gör mig förvirrad alldeles för ofta. Men jag borde borde borde verkligen glömma allt och bara se framåt men ibland är det omöjligt känns det som. Men iaf så ska jag försöka fixa till en bra 3-årsdag. Pengarna tryter och julklapparna är prio 1 denna månaden känns det som men vi måste göra något mysigt. Ut o äta tror jag det blir hoppas jag! :)

Har haft en riktigt jobbig dag.. känner mig helt avig och har krängt choklad hela dan.. INTE bra :P Men så är det vissa dagar. Nu måste jag verkligen gå och handla. Uhhhhhhhhhhhhhh.. vill bara sova!

Sen blir det Desperate Housewives! Yeah!

Tjip o hej! :)

ibland är det faktiskt helt hopplöst...

... att vara jag. Dagen började bra, allting var bra men sen gick allt åt skogen. Mamma fick flippen över att vi hade använt för 80 kr extra igår. Och det efter att hon själv kan köpa så jävla mycket själv. Hur mycket har inte jag bjudit syskonen på då? Anton har ätit en massa här och jag har betalat för honom massor med gånger. Jag har alltid lagt till pengar för att vi ska ha kunnat köpa mat, hyra film och godis. Vad är det att få flippen över? Men skit samma, jag har redan fört över hennes jäkla 80 kr. Jag ska aldrig be om några pengar igen. Hur svårt kan det vara.. stör mig så in i.. det verkar kanske löjligt men det ligger andra grejer i bakgrunden också. Sen bara fortsatte det... började lipa när vi kom hem hit igen men det sket Erik i.. han började diska o hålla på istället, sen skulle han fram med dammsugaren.. då satt jag med världens huvudvärk och bad han vänta men icke, bara plåga mig.. sen kommer han o säger såhär "jag går en promenad nu men du vill ju inte följa med så jag går själv".. vad ska man säg? Jo, stick bara!! Åhhhhhhhhhhhh! Allt känns så jobbigt och förvirrat att jag bara vill skrika. Jag ville visst gå en promenad. Jag ville prata av mig så fort vi kom hem när jag var ledsen men då sa han inte ett ord utan bara gick ut i köket, varför liksom????????

Nej, jag fattar ingenting och huvudet dunkar. Jag orkar inte riktigt med allt just nu. Varför kan inget bara vara enkelt???? :'(

Ska nog själv gå ut en promenad nu.. behöver det.. hejsvej.



jaha... så kan man sammanfatta denna kvällen

.. japp.. det här blev ingen sådär jättehöjdarkväll kan man ju inte påstå :(

Det började jättebra med jättemysig middag och idol och så men sen blev Erik helt konstig. Helt tyst och skum. Visste inte om jag hade gjort något fel. Iaf blev det en konstig stämning och vi gjorde ingenting typ. Känns som att man är helt lonely. Vi träffade inga kompisar och det gick inget på tv. Zappade hela tiden och jag blev bara mer och mer irriterad. Orkar inte med detta. Denna bergodalbana av lycka, ångest och förvirring...

Lycka över att ha sitt egna boende, liv och en underbar pojkvän, ångest över att vara kvar här i 1 ½ år till och inte vilja samma saker och att känna sig längre och längre ifrån alla kompisar. Hur ofta hade jag problem med att umgås flera stycken på fredagar? Varför är jag så ointresserad av att dricka och gå ut? Varför säger bara kroppen NEJNEJNEJ?? Jag vet verkligen inte... förvirring över framtiden och tiden just nu. Är detta verkligen vad jag vill eller vad vill jag? Nej, usch.. har ingen aning om vad jag håller på med. Vissa dagar känner jag mig så lycklig och ibland så vill jag inte mer. Orkar liksom inte vara så upp och ner hela tiden. Kanske är det p-staven som gör mig sådan? Har funderat på det... dom där hormonerna kan ju göra en helt konstig..??

En del av mig vill verkligen med och festa, dricka och umgås medan den andra bara vill vara hemma och ta det lugnt. Bara få vara ensam, kanske två.. hmm.. ja förvirring är verkligen rätt ord.

Samtidigt så hatar jag det där med att gå ut, att vara tvungen att se bra ut. Omöjligt i detta umgänget. Har inte en chans. Orkar inte ta tag i det heller.

Hopplös/hopplöst.

Jag menar, inte ens de stora bloggarna skriver på fredagskvällen för alla har något att göra.. förutom vi som sitter i vår lilla etta, pojkvännen ligger och sover och vår egen frustration kväver en.. hopplöst var ordet.

RSS 2.0