hannipan

... att vara jag. Dagen började bra, allting var bra men sen gick allt åt skogen. Mamma fick flippen över att vi hade använt för 80 kr extra igår. Och det efter att hon själv kan köpa så jävla mycket själv. Hur mycket har inte jag bjudit syskonen på då? Anton har ätit en massa här och jag har betalat för honom massor med gånger. Jag har alltid lagt till pengar för att vi ska ha kunnat köpa mat, hyra film och godis. Vad är det att få flippen över? Men skit samma, jag har redan fört över hennes jäkla 80 kr. Jag ska aldrig be om några pengar igen. Hur svårt kan det vara.. stör mig så in i.. det verkar kanske löjligt men det ligger andra grejer i bakgrunden också. Sen bara fortsatte det... började lipa när vi kom hem hit igen men det sket Erik i.. han började diska o hålla på istället, sen skulle han fram med dammsugaren.. då satt jag med världens huvudvärk och bad han vänta men icke, bara plåga mig.. sen kommer han o säger såhär "jag går en promenad nu men du vill ju inte följa med så jag går själv".. vad ska man säg? Jo, stick bara!! Åhhhhhhhhhhhh! Allt känns så jobbigt och förvirrat att jag bara vill skrika. Jag ville visst gå en promenad. Jag ville prata av mig så fort vi kom hem när jag var ledsen men då sa han inte ett ord utan bara gick ut i köket, varför liksom????????

Nej, jag fattar ingenting och huvudet dunkar. Jag orkar inte riktigt med allt just nu. Varför kan inget bara vara enkelt???? :'(

Ska nog själv gå ut en promenad nu.. behöver det.. hejsvej.