jaha... så kan man sammanfatta denna kvällen
.. japp.. det här blev ingen sådär jättehöjdarkväll kan man ju inte påstå :(
Det började jättebra med jättemysig middag och idol och så men sen blev Erik helt konstig. Helt tyst och skum. Visste inte om jag hade gjort något fel. Iaf blev det en konstig stämning och vi gjorde ingenting typ. Känns som att man är helt lonely. Vi träffade inga kompisar och det gick inget på tv. Zappade hela tiden och jag blev bara mer och mer irriterad. Orkar inte med detta. Denna bergodalbana av lycka, ångest och förvirring...
Lycka över att ha sitt egna boende, liv och en underbar pojkvän, ångest över att vara kvar här i 1 ½ år till och inte vilja samma saker och att känna sig längre och längre ifrån alla kompisar. Hur ofta hade jag problem med att umgås flera stycken på fredagar? Varför är jag så ointresserad av att dricka och gå ut? Varför säger bara kroppen NEJNEJNEJ?? Jag vet verkligen inte... förvirring över framtiden och tiden just nu. Är detta verkligen vad jag vill eller vad vill jag? Nej, usch.. har ingen aning om vad jag håller på med. Vissa dagar känner jag mig så lycklig och ibland så vill jag inte mer. Orkar liksom inte vara så upp och ner hela tiden. Kanske är det p-staven som gör mig sådan? Har funderat på det... dom där hormonerna kan ju göra en helt konstig..??
En del av mig vill verkligen med och festa, dricka och umgås medan den andra bara vill vara hemma och ta det lugnt. Bara få vara ensam, kanske två.. hmm.. ja förvirring är verkligen rätt ord.
Samtidigt så hatar jag det där med att gå ut, att vara tvungen att se bra ut. Omöjligt i detta umgänget. Har inte en chans. Orkar inte ta tag i det heller.
Hopplös/hopplöst.
Jag menar, inte ens de stora bloggarna skriver på fredagskvällen för alla har något att göra.. förutom vi som sitter i vår lilla etta, pojkvännen ligger och sover och vår egen frustration kväver en.. hopplöst var ordet.
Det började jättebra med jättemysig middag och idol och så men sen blev Erik helt konstig. Helt tyst och skum. Visste inte om jag hade gjort något fel. Iaf blev det en konstig stämning och vi gjorde ingenting typ. Känns som att man är helt lonely. Vi träffade inga kompisar och det gick inget på tv. Zappade hela tiden och jag blev bara mer och mer irriterad. Orkar inte med detta. Denna bergodalbana av lycka, ångest och förvirring...
Lycka över att ha sitt egna boende, liv och en underbar pojkvän, ångest över att vara kvar här i 1 ½ år till och inte vilja samma saker och att känna sig längre och längre ifrån alla kompisar. Hur ofta hade jag problem med att umgås flera stycken på fredagar? Varför är jag så ointresserad av att dricka och gå ut? Varför säger bara kroppen NEJNEJNEJ?? Jag vet verkligen inte... förvirring över framtiden och tiden just nu. Är detta verkligen vad jag vill eller vad vill jag? Nej, usch.. har ingen aning om vad jag håller på med. Vissa dagar känner jag mig så lycklig och ibland så vill jag inte mer. Orkar liksom inte vara så upp och ner hela tiden. Kanske är det p-staven som gör mig sådan? Har funderat på det... dom där hormonerna kan ju göra en helt konstig..??
En del av mig vill verkligen med och festa, dricka och umgås medan den andra bara vill vara hemma och ta det lugnt. Bara få vara ensam, kanske två.. hmm.. ja förvirring är verkligen rätt ord.
Samtidigt så hatar jag det där med att gå ut, att vara tvungen att se bra ut. Omöjligt i detta umgänget. Har inte en chans. Orkar inte ta tag i det heller.
Hopplös/hopplöst.
Jag menar, inte ens de stora bloggarna skriver på fredagskvällen för alla har något att göra.. förutom vi som sitter i vår lilla etta, pojkvännen ligger och sover och vår egen frustration kväver en.. hopplöst var ordet.
Kommentarer
Trackback
